Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större.

Så står det ovanför porten till aulan i universitetshuset i Uppsala. De flesta studenter av idag tycker att det är förfärligt. Vadå rätt? frågar de sig, kanske med bakgrund i att det minsann inte finns några objektiva sanningar längre, att vad som är rätt och fel beror på.

Jag tolkar det inte som att det där ”rätt” syftar på något slags facit. Snarare tänker jag på den uppgift universitetslärare har, nämligen att se till att studenterna håller sig till vad som är relevant för den givna uppgiften. Detta är särskilt viktigt i sådana ämnen som jag läser, de samhällsvetenskapliga ämnen där alla människor har en egen åsikt eller uppfattning om hur världen ser ut. Där avser ”tänka rätt” främst att ”tänka strukturerat”.

Det är fler som har funderat över de där orden tidigare, och man kan ju läsa på om man orkar. Anledningen till att jag kom att tänka på det just nu var något som Malte Persson sa i förra veckans Babel, i ett inslag om hans nyligen utgivna sonetter:

”Den stränga formen tvingar ens tankar att ta andra vägar än de skulle annars, om man bara fick tänka fritt. När man tänker fritt tänker man i allmänhet i samma gamla vanliga spår som man brukar tänka. På det sättet blir den bundna formen en befrielse från ens jag, på nåt sätt.”

Kommentarer överflödiga.

Bollplank

Jonas Hallberg sa i ett avsnitt av Spanarna för några år sedan att ”bollplank” är en ganska värdelös metafor. Eller, han pratade om det och det fastnade i mitt huvud. Jag kan nu inte låta bli att tänka på hur värdelös metaforen är när den används i olika sammanhang.

För om det ska vara en metafor som beskriver hur en person kastar en tanke eller en idé till en annan person som returnerar och tillför något nytt, så funkar det inte med ”plank”. I så fall ska man ha någon att kasta boll med, men då måste man börja utreda de olika personernas roller i det spel man ska spela, och ett spel kräver regler och då är vi inne på något helt annat. Eller har jag missat nåt, vad är det meningen att planket ska gestalta? Lite som en statistroll i en skolpjäs, "du får spela plank".

Hallberg menade, om jag minns rätt, att om man kastar en boll till en annan person så är det samma boll man får tillbaka. Det har inte hänt något med bollen. Metaforen blir ganska svag då, eftersom den inte implicerar en förändring. Man skulle möjligen kunna säga att man förbrukar en del energi av att kasta bollen, och att bollen får mer energi av att någon kastar bollen tillbaka. Kastar man den mot ett plank blir det enda resultatet värme i planket och en trött arm.

Vart vill jag komma med den här utläggningen? Det vet jag inte, inte mer än att jag önskar att folk skulle börja tänka lite mer på vad de säger. Trötta metaforer blir ingen glad av. Då kan man hellre läsa Erlend Loes klassiska Naiv. Super. Där hittar man användbara resonemang kring bollkastning.

Let's fucking wrestle

Det finns ett band jag tycker väldigt mycket om. Let's Wrestle heter bandet. Jag har tyckt om det här bandet ganska länge nu, men för en liten stund sen hittade jag deras blogg Let's Wrestle explains it all. Där kan man läsa om de olika låtarna på deras senaste skiva.

En av låtarna innehåller följande text:

We are the most reliable guys in the world

and we've got enough money

to by some G&T's for the girls

and we are the men you'll grow to love soon

Så här beskriver Wesley Patrick Gonzalez låten på bloggen:

This was written in the morning before I phoned the job centre to sign on. I really thought signing on would be fun and that I would be able to take girls out on dates. Oh sweet naivety!

Jag gav skivan till min nioåriga kusin Unn i julklapp, jag tänkte att det kunde vara sedelärande. För övrigt påminner bandet mig om ett annat kärt gammalt band.