Jag kollade på det senaste och sista avsnittet av SVT:s Teatersupén igår och blev alldeles paff av en kort dialog mellan Lotta Tejle och Torkel Petersson:
I den här föreställningen gestaltar Lotta Askungens styvmor, en elak kvinna med många mörka sidor.
Lotta: Styvmodern här har ju inte jag gjort som en psykologisk, modern styvmoder, utan jag har gjort henne mer som en kraft, som en renodlad kraft som står för det där onda, det där oönskade, som man inte vill se hos sig själv som människa. Och då kan man läsa Askungen som om hon nästan projicerar sitt eget mörker på den här mamman och på så sätt kommer hon underfund med att även hon - och alla människor - vi bär ju alla med oss mörka sidor.
Torkel: Vad har du för mörkt i dig?
Lotta: Jamen jag har väl mörka sidor i mig, absolut. Det har väl du också?
Torkel: Har alla det?
Lotta: Ja, det tror jag. Att man blir elak och arg och förbannad och svartsjuk...
Torkel: Blir det inte jobbigt att visa det på scen då, om det känns kanske...
Lotta: Det gör du väl alltid i skådespeleriet, du tar väl alltid av dig själv och så berättar du något som är igenkännbart, alla kan ju känna igen sig i att vara...
Torkel: Jag behöver inte alltid ta från mig själv, jag kanske bara härmar, härmar bilden av ett uttryck.
Lotta: Det kan man ju också göra, men man kan ju också i skådespelarprocessen förstå att det här finns hos mig också, och den här karaktären påminner mig också om vissa saker i livet. ... Jag tror att det är väldigt olika också, beroende på hur man är som människa.
Alltså, Torkel Peterson gick ut Teaterhögskolan i Stockholm 1991, när Keve Hjelm var rektor där. Jag undrar stilla vad Torkel gjorde under sina år på skolan, sov han? Eller driver han bara med Lotta och tv-publiken?
1992 skrev Keve artikeln "Konst är kunskap" och där finner man följande citat:
"När regissörer tidigt i repetitionsprocessen kräver uttryck lockas skådespelarna till det bedrägliga beskrivandets ”symboler”. Sällan eller aldrig lyckas dessa senare transponeras till ett genuint berättade uttryck. Ivern att så fort som möjligt uppvisa fysiska tolkningsbesked gör att den samarbetsvillige skådespelaren aldrig får textens olika situationer verkliga för sig."
Tyvärr tror jag Torkels inställning är rätt vanlig. Jag hörde att dom kör mycket med härmning på Fridhem, till exempel. Ack och ve.
