torsdag 7 april 2011

Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större.

Så står det ovanför porten till aulan i universitetshuset i Uppsala. De flesta studenter av idag tycker att det är förfärligt. Vadå rätt? frågar de sig, kanske med bakgrund i att det minsann inte finns några objektiva sanningar längre, att vad som är rätt och fel beror på.

Jag tolkar det inte som att det där ”rätt” syftar på något slags facit. Snarare tänker jag på den uppgift universitetslärare har, nämligen att se till att studenterna håller sig till vad som är relevant för den givna uppgiften. Detta är särskilt viktigt i sådana ämnen som jag läser, de samhällsvetenskapliga ämnen där alla människor har en egen åsikt eller uppfattning om hur världen ser ut. Där avser ”tänka rätt” främst att ”tänka strukturerat”.

Det är fler som har funderat över de där orden tidigare, och man kan ju läsa på om man orkar. Anledningen till att jag kom att tänka på det just nu var något som Malte Persson sa i förra veckans Babel, i ett inslag om hans nyligen utgivna sonetter:

”Den stränga formen tvingar ens tankar att ta andra vägar än de skulle annars, om man bara fick tänka fritt. När man tänker fritt tänker man i allmänhet i samma gamla vanliga spår som man brukar tänka. På det sättet blir den bundna formen en befrielse från ens jag, på nåt sätt.”

Kommentarer överflödiga.