Lika bra

DET ÄR ALDRIG LIKA BRA! fick jag höra av ett gammalt kalasbarn för några år sen efter att ha sagt något ogenomtänkt "det är lika bra att..."

Vid närmare, lika ogenomtänkt, eftertanke måste "Det är lika bra" vara en avhuggen mening. En förkortning där man har tagit bort det väsentliga för att det ansetts underförstått.

Nu är det ingen som minns vad det väsentliga var.

Kulturbegreppet

Jag har just startat en kulturblogg. Jag är nämligen Kuratorskonventets kultursekreterare. Kuratorskonventet är Uppsalas studentnationers samarbetsorgan, och kultursekreterarens uppgift är att lyfta fram den kulturverksamhet som bedrivs på nationerna. Typ. Ett första steg är att jag regelbundet skriver om olika gruppers evenemang och målgruppen är både kulturintresserade studenter och dito ”vanligt folk”.

Som masterstudent i sociologi är jag kluven till begreppet ”kultur”. I det här fallet handlar det främst om teatergrupper, körer och orkestrar. Kultur som konst alltså. Inom akademien finns det ungefär hundra miljarder definitioner av kulturbegreppet och knappast någon konsensus. I somras, när jag var på konferens i Pisa, träffade jag en professor emeritus från University of Essex i England. Han heter Ken Plummer och är en mycket sympatisk man. Jag hittade en intervju han har gjort med en annan sociolog, Howard Becker, som verkar vara en skön lirare. Han var jazzmusiker innan han blev akademiker och har skrivit massa om art as collective action och sånt. I slutet av intervjun pratar Plummer och Becker om kultur på ett sätt som faller mig i smaken:

Becker: Cultural studies is a phenomenon of academic politics, much more than an intellectual movement. I have a very simple view of culture. There's really two sources for me. One is William Graham Sumner talking about folkways and mores. When you get a lot of people together and they all have pretty much the same difficulty and they talk to each other, they're very likely to arrive at a solution in common, and begin to treat that as the way we do it. That's culture. That's part of it. The other part is Redfield's definition, which is one of the 153 definitions that Kroeber, Kluckohn, and Parsons agreed on or whatever. Redfield's is "shared understandings made manifest in act and artifact," I like that. It's an interesting remark and you don't need to add anything to it. Culture to me is, hey, this is the way we do it and I know it, I know that you know it and I know that you know that I know it. So I can act that way with pretty good assurance that when I do, you'll say how right he's doing X, that's the way we do it.

Plummer: And that's missing from another common definition, which I think is "designs for living." It doesn't have that notion of "sharedness" about it.

Becker: Well, the "sharedness" is what makes it work.

Plummer: It is crucial.

Becker: "Sharedness" is what says I can go ahead and act this way knowing that everybody else is going to fall in line. It'll fit. We don't have to sit down and every day begin from the beginning. What sounds shall we use today when we talk? And what shall we have them mean? I can speak to you as I am, and feel more or less that you'll know what I'm talking about. More or less is the qualification.

Plummer: Yes, but then you have academic cultures, which do the same thing. So if you say cultural studies, you can only understand that if you're a member of that group, but that's a subculture.

Becker: My real problem with cultural studies is, and I haven't really done a deep study of this because I have lots to do, is that it struck me as they're not very empirical.

Plummer: Well they're not. I think you're right. But they are empirical in the sense that they take a film or they take one cultural artifact and then they give it multiple meanings.

Becker: There's a tremendous amount that they assert that they don't know to be true. If I say to them I don't believe you, the answer to that is, well you should believe because look, here is the evidence. There isn't any evidence; it's just their interpretations. You see, if you say here is the film, it means this, the first question is, to who does it mean that? And does it mean really that to those people? I just don't take this stuff too seriously because it's mostly, you know, jerkoff fantasies.

Plummer: Howard Becker. Thank you.

(Från Ken Plummer and Howard S. Becker. “Continuity and Change in Howard S. Becker's Work: An Interview with Howard S. Becker” Sociological Perspectives, Vol. 46, No. 1 (Spring, 2003), pp. 21-39. Published by: University of California Press.)

Stresshantering

Terminen har börjat. Jag är numera masterstudent. Det är förvirrande. Lätt att bli stressad. Då får man vända sig till personer som vet lite om livet. Till exempel Sue White i Green Wing. Hon säger oerhört kloka saker till Martin Dear som söker hjälp hos henne:

Martin: What I'm trying to say is I'm stressed out about my exams...

Sue: OK, I've got you.

Martin: ...and that stress is getting bigger and bigger, snowballing into more stress.

Sue: Snowball?

Martin: Yeah, someting that gets bigger as it rolls along.

Sue: Just leave the snowball out of it.

Martin: OK, I'm just saying...

Sue: Snowball...

Martin: It's just a vicious circle of stress, and I want to be able to break that circle and I don't know how to.

Sue: Right. Well, it seems to me you're under stress.

Martin: Yes.

Sue: If you stopped being stressed, things really would be a lot easier for you.

Martin: Yes.

---

Martin: Thanks. You've been really helpful.

Sue: No, I haven't.

Martin: Well, you've tried.

Sue: No, I didn't try either. We just filled a space in time really, didn't we?

Martin: Yeah, but that's all we can do I suppose.

Sue: Yeah, that's the spirit. Now fuck off.

Work in progress, förhoppningsvis

Jag har en preliminär lösning på översättningsproblematiken. Jag låter helt enkelt bli att översätta orden speech community och community of practice. Det återstår att se vad min handledare tycker om den saken. Det roligaste är att det är pliktskyldigt som jag har med det där avsnittet. Sociolingvistiken måste få en sociologisk motsvarighet. Om den inte redan har det. The Sociology of Language. Det är väl den jag försöker uppfinna, med hjälp av det fantastiska Svenskt OrdNät.

Min handledare sa för övrigt en mycket betryggande sak under ett av våra första möten. Nämligen att man oftast först i efterhand förstår vad det var man försökte åstadkomma.

Jag kom att tänka på Georg Simmels teori om att människan består av fragment, ja, det händer ganska ofta, men den här gången var det när jag läste i min dagbok från september 2005. Då hade jag precis börjat på teaterlinjen på Katrinebergs folkhögskola, och var aningen förvirrad. Jag skrev följande:

20050925 01.40

Jag är inte som folk är här. Jag frågar och får svar, jag lyssnar och kommer ihåg, men ingen frågar något tillbaka. Så folks uppfattning om mig måste handla om att jag alltid har papper och penna med mig, att jag har läst på universitetet och är sjukligt intresserad av grammatik, att jag har obskyr musiksmak och att jag dricker te hela tiden.

Allt det där stämmer fortfarande. Men det är långt ifrån hela sanningen om mig, så att säga. Simmel säger att vi gestaltar bilden av våra medmänniskor med hjälp av de fragment vi känner till. Ju mer vi lär känna en person, desto mer kompletterar och förändrar vi bilden av henne.

Man kan i vissa fall fråga sig själv hur noga man väljer det man ser och vad man väljer att inte se.

Jobbigheter

Det är ju vansinnigt jobbigt att skriva uppsats. Det glömmer jag lätt bort, och så undrar jag varför det är så jobbigt. För att det är jobbigt är det jobbigt.

I oktober förra året läste jag en kurs i diskursanalys. Det var också jobbigt. Under en föreläsning förde jag samtalet nedan med min bror. Då kunde jag väl aldrig tro att jag nästan ett halvår senare skulle sitta och desperat komma på ett annat ord för praktiker. Men det gör jag nu. Och det är jobbigt.

Anna: praktiskt språkbruk (som social praktik)
”En sorts språklig struktur”
det här med "praktiker"
det är ju en jävligt dålig översättning
av engelskans practices
gissar jag
det borde väl syfta på typ utövning?
"diskursiva praktiker"

Johannes: "tillvägagångssätt"
typ

Anna: precis
tillämpning?

Johannes: typ
fast praktiskt

Anna: ja
precis
då är ju tillvägagångssätt bäst
det heter "approach" på engelska enligt google translate
procedure, course of action enligt lexin

Johannes: vi pratar ju om "best practise" här
om hur det rekommenderade sättet att göra ngnting är

Anna: nja

Johannes: jo, vi gör det!
oavsett det där

Anna: du ja!

Johannes: och i vårt fall är det ju "tillvägagångssätt"
som avses

Anna: jo

Johannes: jag bara gör en liknelse.

Anna: ok

Johannes: men "praktiker" låter ju som typ läkarmottagning

Anna: ja
exakt
läkarpraktik
i "diskursiva praktiker" avses inte det bästa eller det rekommenderade, utan det som görs
helt enkelt
”An order of discourse is not a closed or rigid system, but, rather, an open system, which is put at risk by what happens in actual interactions.” (Fairclough 2001:35)

Johannes: mhm
men alltså
det som gör "best practise" rekommenderat är inte "practise" utan "best"
!!!!!!!!11

Anna: jojo

Johannes: sen finns det ju andra "practises" som inte är bäst utan bara görs
eller hur?

Anna: ja

Skicka macka

2010-04-06 14.53

Anna: hoho!

Annika: heej

Anna: vad händer?

Annika: jag är på bajsjobbet
bajsjobbar

Anna: ÖSCH
sluta upp med det
genast

Annika: men just nu äter jag en club sandwich

Anna: ok
trevligare
än att arbeta
när slutar du?
jobba
alltså

Annika: åtta
blä
men du
jag är ledig imorrn
o övermorrn
o överövermorrn

Anna: jaaaaaaaa
jag har inga planer för imorrn
jag föreslår att vi ses imorrn
för de andra dagarna är det massa skit här och där

Annika: ja
det blir bra
vill du ha min club sandwich?

Anna: nej tack

Annika: jag kan lägga den i utgående post-facket
alltså allvarligt
jag undrar om den kommer fram
vi har stora a5 kuvert

Anna: stora a5?
hur stort kan ett a5 bli?

Annika: det vet jag inte jag bara drog till med nåt

Anna: bra

Annika: vi har nog ett som passar iaf

Anna: testa
det blir kanske svårt att köra det i portomaskinen
du får ta på porto innan du lägger i mackan

Annika: jag vill bara få ett mail där det står "vem har försökt posta en gammal club sandwich med företagsposten??"
det är för-frankerat redan

Anna: ah

Annika: allt är klart

Anna: kör
det vore nåt för veckobrevet

Annika: ja det vore nåt för veckobrevet
det är på tok för lite om club sandwich och post i veckobrevet

Olika skolor?

Jag kollade på det senaste och sista avsnittet av SVT:s Teatersupén igår och blev alldeles paff av en kort dialog mellan Lotta Tejle och Torkel Petersson:

I den här föreställningen gestaltar Lotta Askungens styvmor, en elak kvinna med många mörka sidor.

Lotta: Styvmodern här har ju inte jag gjort som en psykologisk, modern styvmoder, utan jag har gjort henne mer som en kraft, som en renodlad kraft som står för det där onda, det där oönskade, som man inte vill se hos sig själv som människa. Och då kan man läsa Askungen som om hon nästan projicerar sitt eget mörker på den här mamman och på så sätt kommer hon underfund med att även hon - och alla människor - vi bär ju alla med oss mörka sidor.

Torkel: Vad har du för mörkt i dig?

Lotta: Jamen jag har väl mörka sidor i mig, absolut. Det har väl du också?

Torkel: Har alla det?

Lotta: Ja, det tror jag. Att man blir elak och arg och förbannad och svartsjuk...

Torkel: Blir det inte jobbigt att visa det på scen då, om det känns kanske...

Lotta: Det gör du väl alltid i skådespeleriet, du tar väl alltid av dig själv och så berättar du något som är igenkännbart, alla kan ju känna igen sig i att vara...

Torkel: Jag behöver inte alltid ta från mig själv, jag kanske bara härmar, härmar bilden av ett uttryck.

Lotta: Det kan man ju också göra, men man kan ju också i skådespelarprocessen förstå att det här finns hos mig också, och den här karaktären påminner mig också om vissa saker i livet. ... Jag tror att det är väldigt olika också, beroende på hur man är som människa.

Alltså, Torkel Peterson gick ut Teaterhögskolan i Stockholm 1991, när Keve Hjelm var rektor där. Jag undrar stilla vad Torkel gjorde under sina år på skolan, sov han? Eller driver han bara med Lotta och tv-publiken?

1992 skrev Keve artikeln "Konst är kunskap" och där finner man följande citat:

"När regissörer tidigt i repetitionsprocessen kräver uttryck lockas skådespelarna till det bedrägliga beskrivandets ”symboler”. Sällan eller aldrig lyckas dessa senare transponeras till ett genuint berättade uttryck. Ivern att så fort som möjligt uppvisa fysiska tolkningsbesked gör att den samarbetsvillige skådespelaren aldrig får textens olika situationer verkliga för sig."

Tyvärr tror jag Torkels inställning är rätt vanlig. Jag hörde att dom kör mycket med härmning på Fridhem, till exempel. Ack och ve.