Det är ju vansinnigt jobbigt att skriva uppsats. Det glömmer jag lätt bort, och så undrar jag varför det är så jobbigt. För att det är jobbigt är det jobbigt.
I oktober förra året läste jag en kurs i diskursanalys. Det var också jobbigt. Under en föreläsning förde jag samtalet nedan med min bror. Då kunde jag väl aldrig tro att jag nästan ett halvår senare skulle sitta och desperat komma på ett annat ord för praktiker. Men det gör jag nu. Och det är jobbigt.
Anna: praktiskt språkbruk (som social praktik)
”En sorts språklig struktur”
det här med "praktiker"
det är ju en jävligt dålig översättning
av engelskans practices
gissar jag
det borde väl syfta på typ utövning?
"diskursiva praktiker"
Johannes: "tillvägagångssätt"
typ
Anna: precis
tillämpning?
Johannes: typ
fast praktiskt
Anna: ja
precis
då är ju tillvägagångssätt bäst
det heter "approach" på engelska enligt google translate
procedure, course of action enligt lexin
Johannes: vi pratar ju om "best practise" här
om hur det rekommenderade sättet att göra ngnting är
Anna: nja
Johannes: jo, vi gör det!
oavsett det där
Anna: du ja!
Johannes: och i vårt fall är det ju "tillvägagångssätt"
som avses
Anna: jo
Johannes: jag bara gör en liknelse.
Anna: ok
Johannes: men "praktiker" låter ju som typ läkarmottagning
Anna: ja
exakt
läkarpraktik
i "diskursiva praktiker" avses inte det bästa eller det rekommenderade, utan det som görs
helt enkelt
”An order of discourse is not a closed or rigid system, but, rather, an open system, which is put at risk by what happens in actual interactions.” (Fairclough 2001:35)
Johannes: mhm
men alltså
det som gör "best practise" rekommenderat är inte "practise" utan "best"
!!!!!!!!11
Anna: jojo
Johannes: sen finns det ju andra "practises" som inte är bäst utan bara görs
eller hur?
Anna: ja
