"Det är i samtalet vi lär oss hantera världen"

Idag hade jag min vän Linnéa på besök. Vi har en hel del gemensamt, så som ämnen vi läser på universitetet, teaterintresset och förmågan att göra många saker samtidigt. Jag berättade om de val jag gjort den senaste veckan och att jag i fortsättningen ska fokusera på att göra saker som väcker min entusiasm. Linnéa verkade befinna sig i liknande brytningstider. Vi pratade om det här med att man tenderar att göra saker för att man tror att man borde. Och när man försöker komma fram till varför slutar det med att detta borde består av någon oidentifierbar annan. Man gör saker för att man vill vara omtyckt och inte hamna utanför. Men omtyckt av vem och utanför vadå?

Under större delen av mitt liv har jag gjort saker ”vid sidan av”. Under skoltiden var det vid sidan av skolan, och särskilt på högstadiet och gymnasiet gjorde jag en miljon saker eftersom det var de sakerna som väckte min entusiasm. Det i mycket större utsträckning än det jag fick göra i skolan. Nu är det inte likadant. Både jag och Linnéa börjar hitta det vi verkligen vill ägna oss åt, och det sammanfaller helt otroligt nog med det vi läser på universitetet. Då svalnar intresset av att göra saker ”vid sidan av”. Det är dags att fokusera på det väsentliga, helt enkelt.

Kursstarten idag var inte så mycket att hänga i julgranen, det var mest information. Imorrn börjar den riktiga kursen, om man får säga så. Men jag fick ett tips av min kursare Viggo, i samband med att jag presenterade min uppsatsidé. Jag ska skriva om interaktion mellan skådespelare, främst under repetitionsprocessen. Viggo tipsade mig då om något som heter Dialogseminariet, ett samarbete mellan KTH och Dramaten. Det här är bra, dels för att det jag har läst på deras hemsida väcker min entusiasm, men också för att det jag skriver om kanske kan intressera dem. Ett mål med uppsatsen är att den ska bli läsbar och fylla någon sorts funktion för andra människor. Det är ett högt uppsatt mål, men så måste man jobba.

Jag gissar att jag återkommer till det här. Tack igen, Viggo!