Jag är bra på att komma ihåg saker. Igår berättade jag till exempel för min bror vad jag gjorde onsdagen den 15 augusti 2007. Anledningen till att jag kommer ihåg det jag gjorde då är att det är kopplat till många andra dagar i den månaden. Jag har dessutom skrivit om de där dagarna i min dagbok. Frågan är om det jag skrev i dagboken – alltså den sammanfattade bilden av dagen – överensstämmer med hur jag verkligen upplevde situationen där och då. Gissningsvis gör den inte det. Men vad är det som är sant? Är den rena upplevelsen det man menar när man säger sanning, eller är det den bild jag bär med mig, det jag minns?
Det jag skriver i min dagbok är min sammanfattande bild av något som jag själv har upplevt. Om de personer som varit med om det jag beskriver i min dagbok skulle beskriva samma sak skulle antagligen berättelsen bli ganska annorlunda. Frågan om vems bild som är sann är inte särskilt intressant. Jag är mer intresserad av skillnaden mellan bilderna.
Man kan inte formulera allt och samtidigt gör det rättvisa. Känslor, till exempel. Eller relationer. Så fort man försöker sätta på något förminskas det. Om man dessutom tillsammans med någon annan ska försöka formulera det man har tillsammans blir man tvungen att kompromissa. Skrivandet, formulerandet, är ett sätt att sortera tankar och känslor, och därigenom bearbeta dem så att man kan hantera dem. De tankar och känslor som är kopplade till det man har gjort eller varit med om. Så om det man minns är sant eller inte spelar egentligen ingen roll, för oavsett sanningen måste man gå vidare.
Nämnde jag att jag skriver väldigt mycket dagbok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar